Små ting som fångade mitt öga den 10 oktober 2025

Att ligga kvar i sängen en stund och bara titta ut.

Morgonsolens ljusstrimma letar sig in genom sovrumsdörren.

Hela hösten har jag tagit dagliga promenader. Ibland tidigt på morgonen när staden fortfarande har ett tyst lugn över sig. Olika ljud som visar att dagen smyger sig på, låter än så länge bara som en viskning. Ibland mitt på dagen. Ibland när jag behöver en paus. Ibland när jag behöver rörelse när tankar blir till spindelnät i mitt huvud. Kletigt och omöjligt att få bort. Ibland när solen skiner, när höstens färger lyser starkare och jag kan blunda mot värme och luta mig i närvarons famn.

Solkatter är det som utan tvekan är det som snabbast drar mig till närvaro.

Jag förundras över naturens skönhet, hur den exploderar i färg innan den går in i vinterns vila.

Det finns så mycket vackert i vår omgivning. Vardagens glitter som längtar efter att få bli sedda. Saker att förundras över. Saker vi tar för givet men som gör sig påmint när vi saktar ner och gör "ingenting". Som att vi får finnas på den här jorden. Att vi har ett hem att gå hem till. En säng att sova i. En dusch som gör oss rena. Kläder som håller oss varma. Mat som mättar.

Tack naturen,

för att jag har fått uppleva dig,

för att du visat mig din övergång,

från sommar till höst,

från höst till vinter,

för att du andats med mig,

påmint mig och omfamnat mig.

Jag vill fortsätta se dig,

så som du ser mig,

för alldeles för länge har du,

varit något jag tagit för givet

och glömt se,

på riktigt se.

Moa Håkansdotter